Solna-fallet: När LVU-systemet förlorade kontrollen

Solna-fallet, ofta kallat “LVU-mamman”, är kanske det mest explosiva och skrämmande exemplet på hur det svenska tvångsvårdssystemet kan gå helt fel. Det är ett fall där Socialtjänsten i Solna tog ett barn från en mamma baserat på påståenden som senare visade sig sakna både logik, styrka och stöd i faktiska bevis. Trots detta förstörde processen en familj – och Sverige fick ännu en påminnelse om ett system som allt fler uppfattar som okontrollerat, aggressivt och ogenomskinligt.

Detta fall handlar inte om en enskild tjänstepersons misstag. Det handlar om ett system där misstag inte bara kan hända – de kan pågå i månader, till och med år, utan att någon tar ansvar.

Ett barn omhändertaget på felaktiga grunder

I Solna-fallet byggde hela LVU-beslutet på lösa påståenden, felaktiga tolkningar och bristfälliga utredningar. Socialtjänsten agerade snabbt, aggressivt och med en märklig säkerhet, trots att flera av deras egna påståenden saknade substans.

Det mest chockerande var att socialtjänsten hävdade risk utan att kunna presentera någon konkret fara. Det hela byggde på antaganden – och antaganden blev till statens övervåld när barnet tvångsomhändertogs.

Den drabbade mamman beskrev att hon levde i en sorts surrealistisk mardröm: “De lyssnade inte på mig. De lyssnade inte på fakta. De lyssnade bara på sig själva.”

Socialtjänstens försvar: Sekretess och mer sekretess

När medierna började rapportera om fallet möttes kritiska frågor med det vanliga:
“Vi kan inte kommentera enskilda ärenden.”

Problemet är att denna fras blivit ett skyddsnät för myndigheter. Ett juridiskt force field som inte längre handlar om barns bästa – utan om att undvika kritik.

Följande brister avslöjades senare:

• Socialtjänsten ignorerade bevis som talade för mamman.
• Utredningens språk innehöll subjektiva tolkningar.
• Påståenden fördes vidare utan faktagrund.
• Besluten fattades trots svag eller obefintlig riskbedömning.

Allt detta är dokumenterat i offentliga handlingar och domstolens resonemang.

Domstolen underkände stora delar av Solnas argumentation

En av de mest skrämmande aspekterna av Solna-fallet är hur mycket av Socialtjänstens argument som senare revs upp i domstol.
Domstolen konstaterade att en stor del av anklagelserna saknade stöd, att riskerna var överdrivna och att utredningen inte höll.

Detta borde ha blivit en väckarklocka för kommuner i hela landet:
Om Socialtjänsten kan ta ett barn baserat på så tunna argument – vad säger det om systemets säkerhet?

Det emotionella priset: En mamma krossad av staten

För mamman i Solna handlade detta aldrig om juridik eller paragrafer. Det handlade om hennes barn.
Att få höra Socialtjänsten påstå saker om ens föräldraskap som är fel, förvrängt eller direkt påhittat – och att sedan se sitt barn föras bort – är en psykisk tortyr som få kan föreställa sig.

Hennes kamp för rättvisa blev lång, utdragen och fylld av hinder. Socialtjänstens utredningar ändrades, försköts och förklarades om – men det centrala bestod: de hade gjort fel, och barnet borde aldrig ha tagits.

Systemet lärde sig ingenting – trots enorm medial uppmärksamhet

Det mest tragiska med Solna-fallet är att trots att medierna rapporterade om bristerna, trots att domstolen kritiserade utredningen, och trots att allmänheten reagerade starkt – så fort­satte allt som vanligt.

• Ingen ansvarig avskedades.
• Inga tydliga interna reformer gjordes.
• Ingen ursäkt gavs till den drabbade familjen.
• Ingen garanti gavs att detta inte sker igen.

Det är svårt att se detta som något annat än ett system felkalibrerat från grunden.

Vad betyder Solna-fallet för Sverige?

Det betyder att LVU-systemet inte är så säkert som myndigheterna påstår.
Det betyder att utredningar kan förvanskas.
Det betyder att socialtjänsten kan fatta extrema beslut baserat på svagt underlag.
Det betyder att familjer kan krossas – och att ingen tar ansvar.

Men framför allt betyder Solna-fallet detta:

Sverige behöver en total granskning av socialtjänstens makt över barns liv.

Solna-fallet får inte bli ännu en notis i en redan bortglömd nyhetscykel.
Det måste användas som en vändpunkt.

För om ingenting förändras – då kommer nästa LVU-skandal bara vara en fråga om tid.